Föreningen Södra Sveriges sjuksköterskehem tillkom 1903. Det hade då funnits en utbildning för sjuksköterskor på Lunds lasarett sedan 1892 som bekostades av Malmöhus läns landsting. Kursens längd var åtta månader och omfattade både teori och praktik. Man antog varje år sex elever. Snart fann man dock att kursen var för kort och dessutom stannade sjuksköterskorna inte kvar i landstingets tjänst.

Röda korset hade sedan 1895 en filial i Landskrona som drev en sjuksköterskebyrå dvs. förmedlade arbete till sjuksköterskor. Denna filial skickade 1898 ut ett upprop undertecknat av 258 personer och uppmanade där alla, som ansåg det viktigt att driva ett sjuksköterskehem i Södra Sverige, att skänka pengar eller gåvor till detta ändamål. Man fick in 8 200 kronor och genom marknader, teaterföreställningar m. m fick man in 15 200 kronor. Sparbankerna i Lund skänkte 6000 kronor. År 1899 hölls ett möte där en kommitté på sju personer bildades som fick i uppdrag att lägga fram en plan till vad som kom att kallas Södra Sveriges sjuksköterskehem. Planen var klar 1901 och förutom att utbilda sjuksköterskor skulle anstalten också vara en kommissionsanstalt, dvs. en arbetsförmedling för sjuksköterskor. Den skulle också vara ett hem för elever och anställda sjuksköterskor. Anstalten skulle ligga i Lund där det största lasarettet fanns med flest specialiteter.

Man beslöt den 18 maj 1901 att bilda en förening med namnet Södra Sveriges förening för sjuksköterskehem som sedan kom att ändras till Föreningen Södra Sveriges Sjuksköterskehem, SSSH. År 1903 startade skolan i förhyrda lokaler i ett hus på Paradisgatan i Lund. Detta hus, kallat Thomanderska huset, finns numera på Kulturhistoriska museet i Lund. Utbildningen skulle vara tvåårig och sex elever skulle antas. Orsaken till att det tog två år innan utbildningen startade berodde bl.a. på att landstinget länge motsatte sig att utbildningen skulle vara tvåårig, då man inte trodde att någon skulle vilja gå en så lång tid. Styrelseordförande i föreningen var professor Jaques Borelius som varit en eldsjäl under hela förarbetet. Den första föreståndarinnan var Thomasine Reuterskiöld. Antalet elever ökade snabbt och var 1920 uppe i 20 elever per år. År 1923 byggdes det nya Hemmet på Helgonabacken och elevantalet kunde ytterligare utökas och man tog 1924 in 65 elever. Nu förlängdes också utbildningen till tre år. Man hade också tagit över en kortare utbildning i Malmö och fick därmed tillgång till praktikplatser även där. Verksamheten bekostades av donationer, anslag från landsting och från städerna Lund och Malmö, elevavgifter samt avgifter som togs ut av sjuksköterskebyrån för sin förmedling. Sjuksköterskor som utbildats vid skolan erbjöds medlemskap i föreningen. Från och med 1921 överenskom man med Lunds lasarettsdirektion att eleverna skulle sättas in på lediga undersköterskeplatser och deras avlöning skulle gå till hemmet, en ordning som kom att kvarstå fram till 1970, då utbildningen togs över av Malmöhus läns landsting. Skolan fick namnet Sjuksköterskeskolan SSSH.

Föreningen Södra Sveriges Sjuksköterskehem blev helt ideell och dess uppgift blev att förvalta föreningens donationer och fördela avkastningen i form av stipendier och bidrag till medlemmarna för utbildning, forskning och utvecklingsarbete inom omvårdnad.