Att medverka på Smärtforum och få ta del av den senaste forskningen inom området smärta har alltid inneburit att man kunnat ta med och implementera viktig kunskap i verksamheten.
I år fanns mycket fokus på att göra en noggrann anamnes på ALLA patienter som söker för smärta.

Smärta är inte bara en fysisk åkomma utan dess uppkomst och dess framtid handlar mycket om den psykosociala situationen för individen. Smärta är en komplex åkomma men om man tidigt fångar upp den och ser till allt psykosocialt runt patienten så är chanserna mycket goda att det inte utvecklas till en kronisk smärta. Patienten behöver få information om att denne kan göra mycket själv för att få bukt med sin smärta som tex ta hand om sin psykiska ohälsa, ändra sitt förhållande till sin arbetsplats, se till att sömnen blir bättre, minska sin belastning på hemmaplan, ta hjälp av sjukgymnast, motionera, antirök och alkoholinfo.

KASAM togs upp som ett ex där höga poäng i KASAM hos individer get mycket bra förutsättningar för att motverka kronisk smärta.
Att förbereda sig för op och vad det innebär smärtmässigt i efterförloppet är något som bör praktiseras mer av. Vi skall på vår enhet nu göra en webbaserad info till våra patienter i detta avseende.
Ett tätt samarbete mellan läkare, pat, sjukgymnast, psykolog och arbetsplatsen har visat på goda resultat vad gäller att få bukt med sin smärta.

Marika Andius

Efter lång isolering under pandemin kändes det nästan overkligt och lite läskigt att åka dels utomlands (Köpenhamn! :) och vara så nära andra människor fysiskt – och så många! Det var en konferens om sjuksköterskeforskning och det jag verkligen tar med mig hem är hur viktigt det är med patientdeltagande i forskningen (och på kliniken!). Det var flera föreläsningar och workshops om personcentrerad vård men även personcentrering på arbetsplatsen (nytt för mig! Och viktigt!) och även personcentrerad handledning för doktorander. Hur viktigt det är att se hela människan och då inte bara patienten, utan också hur viktigt det är att se kollegor och anställda. I dessa utmanande tider inom vården är de ju än mer viktigt att se och ta hand om varandra för att försöka få en god arbetsmiljö igen efter pandemin. ”A healthful workculture” – ja tack! Dessutom fick jag mycket gott utbyte av andra doktorander, vilka metoder de använt och deras erfarenheter av dessa. Tack SSSH för stödet att åka iväg på konferensen! Det är så upplyftande att få komma iväg och ger ny energi till fortsatt arbete!

Ellen Landgren

Två otroligt givande och stimulerade dagar med föreläsningar från barnmorskekollegor och forskare från mödrahälsovården, BB, förlossningsvården, ungdomsmottagningar mm. En mycket bred spridning av föreläsningar som gav alla kollegor mycket tänkvärt att ta med sig hem och dela med sina kollegor som inte haft möjlighet att åka på årets konferens.

Läs mer om alla föreläsningarna

Maria Andersson

Sammanfattning av föreläsningen “Challenges in the hand-over process of the child with congenital heart disease”

I mitt arbete på BIVA vid Skånes universitetssjukhus i Lund arbetar jag med svårt sjuka barn med olika diagnoser. En stor del (mer än hälften) av patienterna är nyfödda barn med hjärtsjukdom. Dessa barn passerar olika enheter i vårdkedjan och i samband med överflyttning och transport sker överrapporteringar. Då barnhjärtsjukvården i Sverige är centraliserad till två centra kan detta för många av barnen betyda en lång transport med flera moment som kan innebära risker med anledning av eventuella brister i kommunikation och säkerhet. Detta ställer höga krav på kommunikationen som sker i flera olika led mellan olika yrkeskategorier.
I min masterstudie (och senare en publicerad artikel) var syftet att kartlägga faktorer och eventuella risker i vårdkedjan som kan påverka överrapportering vid överflyttning av det nyfödda barnet med hjärtsjukdom till ett barnhjärtkirurgiskt centrum. Metoden jag använde mig av var en tvärsnittsstudie med en kombinerad deskriptiv ansats genomfördes där data samlades in via enkäter. Totalt 33 sjuksköterskor och 15 läkare från en barn-intensivvårdsavdelning (BIVA) i södra Sverige deltog i studien. Resultatet analyserades med deskriptiv statistik och presenteras i frekvens och procent. Enkätens fritextsvar analyserades med en kvalitativ ansats utifrån innehållsanalys.
Studiens resultat bekräftar att överrapporteringen vid förflyttning av det nyfödda hjärtsjuka barnet från hemortssjukhuset till det barnhjärtkirurgiska centrat är komplex och kan innebära både risker för medicinska fel och misstag såväl som brister i omvårdnaden. Viktiga faktorer och brister identifierades och en medvetenhet om potentiella förbättringar beskrevs för länken mellan hemortssjukhuset och BIVA och mellan transportteamet och BIVA. I resultatet framkom det övergripande temat säker vård. Genom innehållsanalys framkom följande kategorier: bristfällig information, bristande struktur, bristande kommunikation, bristfällig kunskap och tidsfaktor/stress som alla ledde till en ökad risk för barnet att inte erhålla en säker vård. I kartläggningen av faktorer för en fungerande kommunikation framkom kategorierna information, struktur och miljö. Ett behov av en strukturerad överrapportering framkom.

Studien liksom flera internationella studier bekräftar att överrapporteringen vid överflyttning av det nyfödda barnet med hjärtsjukdom är komplext och kan innebära risker för medicinska fel och misstag som i sin tur kan leda till brister i förmågan att erbjuda en säker vård. I studien kartlades läkares och sjuksköterskors uppfattning om överrapportering vid överflyttning av det nyfödda barnet med hjärtsjukdom från hemortssjukhuset/annan klinik till BIVA. Viktiga faktorer och brister identifierades och en medvetenhet om potentiella förbättringar beskrevs för båda länkarna. I länken mellan hemortssjukhuset och BIVA framkom att flera faktorer behövde förbättras vid överrapporteringen. Ett behov av en mer strukturerad rapport mellan läkare till läkare och mellan sjuksköterska till sjuksköterska beskrevs. Även en önskan om att införa ett strukturerat överrapporteringsverktyg såsom SBAR framkom. Dessutom önskades att rapporten skulle ske samma dag före det att barnet anländer så att det i största möjliga mån var samma personal som tog emot barnet som erhållit rapporten. Den skriftliga överrapporteringen skulle faxas eller överföras elektroniskt gärna dagen innan men senast före det att barnet anlände. Tid till förberedelse skulle avsättas av ledningen så att ett optimalt övertagande kunde ske.

Det största behovet av förbättringar sågs i ledet mellan transportteam och mottagande enhet. Här framkom samma huvudkategorier som i ledet mellan hemortssjukhus och mottagande enhet men med tillägg av bristfällig kunskap. Båda yrkeskategorierna såg här ett behov av en tydligare struktur genom ett tydliggörande om vem som är vem i avlämnande och mottagande team, överrapportering först när barnet är flyttat från transportkuvösen och är uppkopplat och stabilt, strukturerad överrapportering efter tydlig mall, avsatt tid utan ansvar för andra patienter, tid för frågor och tydligt övertagande av ansvar. I båda länkarna framkom det övergripande temat brister gällande säker vård. I resultatet framkom huvudkategorierna bristfällig information, bristfällig kunskap, bristande struktur, bristande kommunikation och tidsfaktor/stress som bidragande faktorer. En standardisering av processen gällande överlämnandet och mottagandet av barnet kan leda till en bättre kommunikation, ökade möjligheter för en säker vård och en mindre stressad personal.

På BIVA är nu arbetet gång med att förbättra överrapporteringen. Dock har det inte kunnat slutföras ännu med anledning av pandemin och att det inte har funnits tid att arbeta med projektet. Vi hoppas på att snart kunna slutföra arbetet.

Lund, 9/11, 2021
Linda Hansson

World Congress on Vascular acess – WoCoVa är den enda världskonferensen som fokuserar på hur man kan förebygga komplikationer i centralvenösa infarter.
Ett par av de mest intressanta föreläsningarna handlade om hur viktigt det är hur sjuksköterskan hanterar infarten med syfte att minimera risken för biofilm i kateterns mynning och på dess insida. Biofilmen gör att mikrorganismer kan fastna på nästan vilken yta som helst, de gömmer sig under den och kan växa till ostört. Det är svårt att både flusha bort mikroorganismerna och att behandla med antibiotika då de fastnat under biofilmen, mot kateterns innervägg. Det forskas fortfarande mycket på hur man bäst motverkar biofilm i centralvenösa infarter.
En studie som presenterades handlade om hur man kan använda ’tissue adhesive’/vävnadslim runt PVK insticket och för att fästa vingarna bättre. Det fungerade bäst för de PVK som sitter mer än 48 tim.

Maria Lithner

American Venous Forum ( AVF) är en amerikansk venförening som anordnar årliga möten och nu var dags för konferens nummer 32 på Amelia Island, Florida, USA. Deltagare kom från hela världen men av naturliga skäl var de flesta amerikaner. AVF hade hoppats på ca 500 deltagare men sammanlagt blev det 291 deltagare varav 19 var sjuksköterskor. Trots att så få sjuksköterskor deltog var konferensen ändå givande för mig.

Mötet erbjöd fina föreläsningar med tid för intressanta diskussioner/reflektioner, hands-on workshop och en trevlig postersession. Så här i coronakrisens tider känns det extra lyxigt att få ha deltagit på en konferens där många kan sitta tillsammans och diskutera hur vi arbetar med patienter med venös sjukdom. Efter att ha fått ta del av de senaste ” rönen” kan jag med glädje konstatera att min arbetsplats bedriver ett mycket gediget arbete och har hög kvalitet gällande diagnostik, omvårdnad, behandling, tillgänglighet och uppföljning för våra patienter.

Margareta Lundell

Läs reserapport här: